Leopard
Precis efter att jag hade skrivit klart förra inlägget, borstat tänderna och börjt göra mig iordning för sängen så ringde dem - de hade fått leoparden!! Det var en liten hane på ca 2 år :) Han är så liten och gullig! Så otroligt vackra djur
Vi hoppade in i bilen allesammans och inom fem min var vi framme, där var redan Koos, Hannes (jobbar på reservatet) och Hannes flickvän. De hade bestämt sig för att busa lite med oss, så Koos hade gått och gömt sig i buskarna och när alla väl var framme och stod runt leoparden, började han göra ljud (skulle låta som en leopard, men jag trodde det var en noshörning eller nått hah) så alla får panik och börjar springa (vilket man INTE ska göra i bushen, regel nummer ett!) haha.. gissa om vi kände oss dumma när Koos hoppade fram... det är bra att man blir påmind om hur man ska bete sig runt vilda djur (vilket vi inte gjorde alls då..) jag tänkte bara på bufflar och hur ont det gör att bli överkörd av en sån, så klart jag blev rädd! haha
Som vanligt när man har sövt ner ett vild djur så vill man såklart att det ska vakna så fort som möjligt, eftersom de är så sårbara, så alla skyndade sig att ta bilder och sådär med vår lilla kille. Sen var det bara att hoppa upp i bilen och börja vakta. Eftersom vi drogade leoparden (la in tabletter i köttet som vi hängt upp och även skjutit med "bedövningspil") så är det också vår skyldighet att se till att ingenting händer den när den är nedsövd. Så man måste alltid sitta och vakta djuret tills den har vaknat, så inga andra rovdjur kommer och skadar/dödar det när det är som mest sårbart. Det gäller alltid, vilket djur man än söver
Så vi satt från midnatt till ca halv fyra på morgonen, sen var det två tjejer som var trötta och frusna så de ville hem och sova (fy skäms, inga RIKTIGA djurvänner med andra ord!) så Koos och jag, som satt i hans bil, var tvugna att åka hem med dem. Men de andra tappra satt tills 10 i förmiddags!! Så nästan 12 timmar satt de och vaktade honom. Runt sju på morgonen började han försöka resa sig upp och runt nio var han på (vingliga) ben!
Nu gäller det att göra honom van vid människor och bilar, och förhoppningsvis kommer han kunna hjälpa oss i vår framtida forskning om leoparder här på reservatet!
Vi hoppade in i bilen allesammans och inom fem min var vi framme, där var redan Koos, Hannes (jobbar på reservatet) och Hannes flickvän. De hade bestämt sig för att busa lite med oss, så Koos hade gått och gömt sig i buskarna och när alla väl var framme och stod runt leoparden, började han göra ljud (skulle låta som en leopard, men jag trodde det var en noshörning eller nått hah) så alla får panik och börjar springa (vilket man INTE ska göra i bushen, regel nummer ett!) haha.. gissa om vi kände oss dumma när Koos hoppade fram... det är bra att man blir påmind om hur man ska bete sig runt vilda djur (vilket vi inte gjorde alls då..) jag tänkte bara på bufflar och hur ont det gör att bli överkörd av en sån, så klart jag blev rädd! haha
Som vanligt när man har sövt ner ett vild djur så vill man såklart att det ska vakna så fort som möjligt, eftersom de är så sårbara, så alla skyndade sig att ta bilder och sådär med vår lilla kille. Sen var det bara att hoppa upp i bilen och börja vakta. Eftersom vi drogade leoparden (la in tabletter i köttet som vi hängt upp och även skjutit med "bedövningspil") så är det också vår skyldighet att se till att ingenting händer den när den är nedsövd. Så man måste alltid sitta och vakta djuret tills den har vaknat, så inga andra rovdjur kommer och skadar/dödar det när det är som mest sårbart. Det gäller alltid, vilket djur man än söver
Så vi satt från midnatt till ca halv fyra på morgonen, sen var det två tjejer som var trötta och frusna så de ville hem och sova (fy skäms, inga RIKTIGA djurvänner med andra ord!) så Koos och jag, som satt i hans bil, var tvugna att åka hem med dem. Men de andra tappra satt tills 10 i förmiddags!! Så nästan 12 timmar satt de och vaktade honom. Runt sju på morgonen började han försöka resa sig upp och runt nio var han på (vingliga) ben!
Nu gäller det att göra honom van vid människor och bilar, och förhoppningsvis kommer han kunna hjälpa oss i vår framtida forskning om leoparder här på reservatet!
